Kusinerna Långstrump...

Fick finfrämmande igår på eftermiddagen av min kära mor, syster och kusin Vendela...

Och klart mormor hade fyndat lite Villervalla-kläder till barnbarnen...(tyckte förmodligen att dom behövdes hottas upp lite bland alla pasteller, hihi)...och såhär fina blev kusinerna Långstrump! ;) Tack snälla söta mormor!

En eftermiddag fylld av fika, mys, bus, lek, skratt, dans (till La Bomba...som vi tom fick igång mormor på!)...för att sedan avsluta med besök av kära morfar till middagen!

Så där satt vi, jag, min syster, mamma och pappa, som på den gamla goda tiden, men...oj, vad hände...3 busungar till på köpet...och vi har utbytts från bara döttrar till mammor och dom är längre inte bara föräldrar utan även morföräldrar till 3 barnbarn!

Herregud, det hade man ju aldrig kunnat förutspått, tänk vad tiden går fort...och vad mycket som händer som man varken kan ana, planera eller påverka... ;)

Det är bara meningen liksom! ;) (min kära mors mantra, typ!) (nog lite mitt oxå för den delen...;) )

Det finns en mening med allt som händer och sker, möten med människor, arbetstillfällen etc. etc......;)

vilket ibland kan vara svårt att inse i stundens hetta, men lättare att förstå meningen i efterhand!

Personligen så tror jag verkligen att jag "behövde" få barn när jag var relativt ung (jag som aaaldrig skulle ha barn innan 25, tji på mig själv!) för att hitta mig själv, finna en mening och bli starkare och tryggare som person, för man blir så mkt mer än bara "mamma" av att få barn! Många personliga prövningar att utsättas för, minst sagt...;) Men oftast bara stärkande, lärorika och insiktsfulla sådana!

Tror du på ödet??

Tack iaf kära underbara familj för en supermysig eftermiddag och kväll!

Tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsan-sa..... ;)