Tomhet.

Tog med mig sambon på lunch idag, som miste sin kära mormor imorse, som såg sina dagars sista ljus samtidigt som vi såg dagens första.
Fast hon var väldigt sjuk och kämpat länge, fast det var väldigt väntat så blir det så defenitivt på något vis när det väl händer.
En stor sorg, saknad och tomhet infaller sig, jag saknar ord.
Massor tårar.
Hon var så fin, mormor Stina, min svärmors mamma(vad fint att du fick vara där och krama hennes hand när det hände! Tänker på Dig extra mkt!), min sambos mormor och mina barns gammel-mormor.
Hon var så glad, klok, ungdomlig, godhjärtad, vänlig, rolig, omtänksam och räckte till till så många, fina mormor Stina. En fantastisk kvinna i mina ögon, trots att jag bara känt henne de senaste 6-7 åren.
Vi saknar Dig och må du vila i frid och för alltid ha en given varm plats i våra hjärtan. Och alla våra fina minnen är för evigt.

Lunchen som "avnjöts" på en uteservering inlindad i filtar, vid vattnet, i solsken bakom moln (burr!)fyllde förvisso våra magar, men aptiten på någonting infinner sig inte riktigt, en dag som denna.
Tomhet.

Ta vara på livet och dina nära och kära min vän.
Livet är så skört, så kort och så stort på något vis.
Och det måste levas här och nu.
Och vårdas med tacksamhet medan det är.