måndag 31 maj 2010

Ny vecka...

Nya känslobanor...tankebanor...berg-och-dalbanor...

För visst känns livet lite upp och ner ibland och det är inte alltid man orkar eller kan välja glädjen bara sådär och sträcka upp armarna i luften och skrika av upphetsning tjooo....nej! ;)

Och visst blir man lite illamående över sig själv och sitt liv ibland, fast man är världens lyckligaste och har det hur bra som helst, så har man bara lust att slänga sig över kanten och spy ut lite av det grönare (inbillade) gräset man tryckt i sig...splatch...oj, förlåt!! ;)

Själv är jag fortfarande helt totalt utpumpad efter helgens energiska bravader, fullspäckad med händelser och alldeles för lite sömn, fortfarande kanske inte dyng- men jätteförkyld och med ett tungt yvigt huvud liksom fladdrande i en loop!
Har ingen ork, lust eller inspiration att blogga (kan bero på energi och sömnbrist!) och har en lite olustig känsla över det hela i maggropen...som ibland infaller sig, då jag undrar varför jag viker ut en del av mitt "liv", mina tankar och känslor och min familj såhär?! Usch...och så vet man att "folk" bara är inne och snokar, gottar sig och tar för sig...*skratt*...och det känns bara väldigt olustigt ibland skall ni veta?!

Men inte vet jag, ibland är det bara så skööönt att skriva av sig lite känslostormar för att förminska dem drastiskt, fånga ögonblick, föreviga vardagliga stunder, vädra det inre skafferiet och sätta in några blad i livets arkiveringspärm!
(Och kanske är det ibland denna mestadels ensamma 2-barnsmammans räddning??!)
För jag menar datorn "lyssnar" ju alltid oavsett tidpunkt, behöver heller inte förstå, lägger sig inte i utan tar bara emot denna egoistsika känsloskörd som behöver komma ut!
Praktiskt - ja absolut!! Farligt - ja kanske?! Dumt - ja jag vet inte...det var just det......????

Kanske kommer lusten snart tillbaka?

Livet är en berg-och-dalbana! ;)

Kram på Dig
Vad känner du?? Vad tycker du? Hur mår du? Berätta.

Nä, nu skall jag snart lägga ihop papprena här på sambons firma (hjärncellerna är alldeles groggy som om de åkt för mkt berg-dal-bana där uppe!), fara hemmåt i kvällssolen och köpa några rosoenbuskar till den nybyggda portalen på tomten där hemma...

Ja, ser ni, man har det rätt bra ändå! ;)

6 kommentarer:

  1. Hej! Jag är inne och "snokar" ibland:) men det är för att din blogg är rolig och ger energi!

    SvaraRadera
  2. Jag är också inne och "snokar" ibland.
    Tycker du skriver så härligt, direkt från hjärtat..
    Älskar alla dina ljuvliga inredningsdetaljer!
    Sen tycker jag även om när du lägger ut recept på god mat som du lagar :-)

    En väldigt inspirerande blogg.

    SvaraRadera
  3. Jag snokar också! Du är rolig tycker jag, inspirerar och din mat ser yummi ut!! Är imponerad av dig, hur hinner du med allt?? Jag och min sambo har två barn, vi jobbar 90% båda två, men vi hinner inte mer än att få vardagen att gå runt, men du verkar hinna allt och är snygg och har ett vackert hem, IMPONERANDE!!

    SvaraRadera
  4. Matilda! Jag är en utav dem som snokar ibland...hi, hi, men det vet du!?

    SvaraRadera
  5. Tack för era värmande kommentarer, som en värmande filt en sen sommarkväll eller som en vindpust som blåser bort målnet som täcker den älskade, vämande fantastiska sommarsolen, åååh...! ;)

    Jag fortsätter nog ett tag till, men ni ska veta att man ibland blir lite illa till mods och känner visst obehag över känslan att man dagligen viker ut sitt liv till ca 60 frågetecken! (fast många vav er vet jag ju vilka ni är!)
    Och valet är ju självklart mitt, bloggen är ju öppen för alla...

    Men så länge jag inte jobbar med något kreativt (och så länge sambon inte garvar åt mina dåliga skämt, skratt!) så kan jag nog inte låta bli blogga en skvätt... ;)

    Tack för att ni gav er till känna med några oerhört värmande små rader, generösa och positiva!

    Kram Matilda

    SvaraRadera
  6. Å jag känner igen mig i det du skriver om att man öppnar upp sig - och så kommer liksom ångesten krypandes sen. Men för det mesta känns det ju kul att dela med sig av sitt liv, men jag håller med om att självförtroendet kan svikta. Man vet inte vad folk egentligen tycker om det man skriver liksom...I andras ögon kanske jag verkar vara ytlig, dum eller bara knäpp! hjälp, hemska tanke....:/

    Men din blogg sprider verkligen glädje ska du veta, du är en jordnära och supersöt tjej & din sida är min favorit!

    SvaraRadera