Äntligen...

Äntligen helg och äntligen vuxen 2-samhet igen! ;)
Snart kommer sambon hem och jag bara längtar efter att kasta mig...nej förlåt barnen, tvätten och allt annat över honom, så jag får pusta ut och vila en stund, hahaa... ;)

Dags att försöka rycka upp sig och friskna till snabbt, så man pallar med 30-årsfest imorgon! ;)
Laddar med ännu en kaxigt skön och egen artist, nämligen Robyn...som nog stod för en av mina första skivor när det begav sig för 100 år sedan;

"Do you really wan´t me
am I really speciall..."

Nä, från nostalgi till verklighet och "still going strong!"-Robyn och massor fredagsmyyyyzzz...!
Åååh så skönt...och jag klarade veckan, nätt och jämt...för visst gav jag upp på vägen några gånger under denna mördarvecka, men jag lever...och tack alla omtänksamma i min närhet;
Bästa grannfrun!
Snälla mamma som ställde upp igår och gjorde mig och barnen sällskap på dagisets gårdsfest som jag varken hade energi eller humör att gå på egentligen och i synnerhet inte solo (var ensam förra året oxå...snart börjar väl papporna stöta på en för att de tror att man är ensamstående...eller jag på dem, haha...???! ) ;)
Skämt åsido!
Kära syster som alltid är ett bollplank och jag hennes, och nu sedan hon själv fick barn förstår vi varandra mer än någonsin!
Och en underbar vän Ulrika, tack för att du bryr dig, hör av dig och är fantastiskt omtänksam!
Och alla andra som bryr sig och finns där!
Och verkligen till er som lämnar värmande, omtänksamma och glädjande kommentarer här på bloggen, tack för att ni tar er tid och ger lite tillbaka, ni är faaaaantastiska mina älskade blog-vänner!! ;)
Att kunna ge, stötta och glädjas åt andra är ju en av livets finaste egenskaper!

Kram med njuuuut

PS. Och inte tänker jag stå i något hörn och se när han kysser någon annan, nix...jag har honom i koppel fast han ständigt är ute på "vift" karlsloken min, hihi...så nog ska han få sig en kyss mitt på dansgolvet imorgon...smack! ;)