torsdag 10 mars 2011

Illa till mods...

Fasiken...har känt mig sååå illa till mods hela veckan, utan att veta varför...kan bero på ovanstående "problem"...man tycker att man är så ärlig, öppen och bjuder till hela tiden, men vad får man för d när allt kommer omkring...??...människor som gottar sig i ens olycka, för fasiken vad svårt folk har att göra det i motsatsen, att glädjas åt andras lycka, ge komplimanger, tala om att de är inspirerade istället för att bara "härmas" och ta åt sig äran själva, ge cred och puscha, vara avundsjuka på ett positivt ärligt sätt etc. etc...
Just nu har jag bara lust att tejpa för munnen, smälla igen dörren till ärlighten och givmildheten, sluta blogga och bli sådär tråkigt, föraktande EGO - som jag aldrig skulle vilja vara!
Fast jag vet att man blir lyckligare av att ge till andra än till sig själv...
(Älskar människor som är öppna, ärliga, härliga och givmilda och inte är rädda för att GE, ni som kommenterar här då och då är en del av dem...sedan finns d även många andra sådana människor som ligger mig varmt om hjärtat i min vardag!)
Tack för att ni finns!!

Bara en dålig känsla jag har...;(

Sedan tror jag att man alltid skall passa sig väldigt noga för att någonsin prata illa om någon, dömma, ha för mkt åsikter eller negativisera saker och ting, alla kategorier, always...
But I just did...and maybe this became a "problem" too...??? ;) (jag e absolut ingen gudinna av ovanstående själv jag heller, men man lär sig hela tiden...av sina egna och andras agerande, misstag, ord och handlingar!...och konsekvenserna utav dem!!!)

Livets största mål och svåraste utmaning måste väl ändå vara att bli "den perfekta människan" (då menar jag absolut inte det ytliga yttre...d e ju bara en extra bonus om man tycker det är prio)...för alla människor tycker jag...och göra det man är bra på och blir lycklig av, eller....???
Och att alltid utgå ifrån sig själv...för du kan aldrig ändra på andra, bara på dig själv, ditt egeragerande, sätt att leva, uppträdande, fördömmande och hur du upplever och ser på saker och ting.
Supersvårt!!
(Och tänk på att alla som har behovet av att "snacka skit" om andra - bara gör det för att de själva har så dåligt självförtroende att de måste höja sig själva genom att klanka ner på andra!!!) ;)

Usch, nu får jag sluta predika..Matilda "Polack" eller nåt...???....just feel so tom, tråkig och problematisk right now.....????

Eller så behöver jag bara lite semester...;)
Jag draaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar.............................................

Och jag lovar att inte "semesterskryta" alltför mkt...;
http://www.dn.se/resor/sportlov/facebook-anvands-for-semesterskryt
Fast, som någon sa på radion, när debatten var uppe; Frågan är om det handlar om "skryt" eller om den svenska avundsjukan?!
Bra fråga ellerhur.....?!! ;)
Kram
me-  my self -  the problem

5 kommentarer:

  1. Så sant som du resonerar, att alltid försöka behandla andra såsom man vill bli behandlad själv.....utan att vänta sig ngt tillbaka. Får man ngt tillbaka får man ta det som en bonus. Om inte annat får vi kanske skörda frukterna i nästa liv om det finns ett sådant. Resonera och rensa vidare så får du tillslut ro i själen!! Kramar i massor!!!

    SvaraRadera
  2. Tack mammi...skratt!! ;)
    Ja, detta resonerande och rensande mellan mig och bloggen, som rena rama kurator-sessionerna!!
    För mkt av sakerna jag skriver säger jag nog till mig själv!
    Är jag normal eller...haha...??
    Ibland får jag bara tokångest(folk snackar så mkt) och undrar om d är bäst att bli anonym och leva i sin egen bubbla, så folk inte ens har en chans till en massa diverse onödiga åsikter...
    Men så gillar jag ju d här så mkt...att bjuda, ge och inspirera...men d får ju inte bli på bekostnad av min egen lycka...så...men...jag vet inte...vet ingenting just nu...kanske ett litet tag till...bara...kanske tills jag just fått ro i den oroliga, osäkra och omogna själen?!!!

    28-årskris all in!! ;)

    Kramis

    SvaraRadera
  3. Kanske mogna, säkra och roliga själen....vänd på det hela och kolla vad som händer!!!!

    SvaraRadera
  4. Är det inte lite så då? Att man måste känna sig lite förvirrad, osäker etc. för att veta när man sedan känner välbefinnande...?... Som att ha lite tråkigt ibland för att njuta när det är roligt...?

    Vem i hela världen glider fram genom livet på en räkmacka? Helt oberörd av varken det ena eller andra.... Nej, våga ha brister! När du erkänner dem för dig själv och andra, försvinner det nästan...
    ett tag.. tills man finner nya iof.. HAHA

    MEN! Jag älskar folk med brister! Det är ju just för att jag vet att jag har dem själv...Oändligt många också... ;) Kärleken blir väl starkare är när du älskar dina käras brister...och kanske inte minst dina egna?! ... eller blaj, blaj....

    Jag måste visst också skriva av mig... Får jag använda din blogg kära Matilda HAHA

    Love you! /Emma

    SvaraRadera
  5. Haha...tack underbara Ni! ;)

    Mamma, du är underbar och ja tänk vad lite positivt tänkande kan göra...och vips så var "krisen" borta i ett nafs! ;)

    Kära Emma, du får sååå gärna skriva av dig på min blogg, I love it...och jag håller med absolut!
    **Våga ha brister!**
    Grymt! Och visst är det så...för man hatar ju "perfekta" människor, familjer och "perfekta hem" just för att man vet att det inte existerar i verkligheten, utan bara är en fasad av en kanske osäkert och bristfullt innehåll...?!!
    No bodys perfect, so varför spela...nä, nu är vi lite ärliga istället och delar med oss och är stolta över våra härliga, förfärliga och inte minst mänskliga...brister!!
    Och stöttar varandra istället...fö visst e d som du säger att man mår ganska bra av att erkänna sina brister istället för att förfalska dem!
    Då kan man bara gå över till nästa...haha...lite som att skriva ner allt man har i huvudet på en lista...en lååång lista....men sen så får man ju vara och tycka att man är BRA oxå...det är oxå viktigt...och svårt!!
    Så man inte drabbas av duktighets-syndromet som jag nog lider lite av ibland, att man banne mig skall klara allt själv...ta hand om hus å barn å städa å handla å fixa å träna å vara snygg å poppig å sexig å mamma å fru å städerska å göra karriär å å å...man behöver inte vara så över-djävligt duktig för att duga som kvinna och människa! Utan duger utomordentligt som man är, så länge man är sig själv och trygg i det, för dina brister gör ju "dig" till den fantastiska personen du är som ingen annan aldrig kan vara!
    Lagom är faktiskt en ganska bra ord att använda till mkt!
    Oj, vad du triggade igång mig nu...haha...

    Tack för din åsikt!!
    För nu känner jag mig faktiskt lite mindre illa till mods! ;)

    Love u bouth

    SvaraRadera