Nu kommer Yrrol-flashbacks igen, haha... ;)

Ja, vad säger ni, blir man inte deprimerad av nyheterna och allt elände som händer i världen...(och visserligen jätte tacksam för hur bra och förskonad från elände man är och hur faktiskt bra man faktiskt har det, absolut!!)...men frågan är om man liksom blir lyckligare av att höra om alla olyckor, all misär och allt elände hela tiden?? (Personligen får jag oftast bara ont i magen, av medlidelse, obehag och rädsla!)
Jag menar istället för att bara njuta av sitt eget liv, sin egen "lycka" i sin egen värld?!!
(Eller så är det just det man blir...när man inser hur fucking jävla bra, rent utsagt, man har det!)

Svårt avvägande det där?!

Fast visst bör man "hjälpa" om man kan, men pengarna man skänker och stillar samvetet med, visar sin omtanke med, blir det verkligen till den hjälp man önskar eller är det bara någon högt uppsatt chefnisse i de olika organisationerna som roffar åt sig allt, för att just kunna gotta sig ännu mer i sitt redan tillräckligt lyxiga liv...och för att falla för ännu fler frestelser såsom goda drinkar och volleybolltjejer.... (ibland undrar man ju faktiskt, efter all girighet man hör talas om i alla skandalhistorier!)

Nä, det är inte lätt när det är svårt.

Men ganska bra har vi det nog trots allt, liggandes i våra sköna lyxsoffor, med tak över huvudet, snaskandes på godsaker, tittandes på elände och katastrofer på våra nya platt-TV apparater (!!) och åmar oss över banala lyxproblem...såsom utebliven egentid, "utbrändhet" och vardagstristess!

Mycket pengar = mycket frestelser.
Se bara på Tiger Woods, som ett praktexempel!!!!


Nä, tacka vettja lagom. Svenska härliga underbara lagom.
Lagom e bäst.
Lagom med nyheter och elände. Lagom med lyx. Lagom med allt.
(Och lagom mycket Yrrol också kanske....!) ;)