Jag svimmar!

Jag svimmar, vad varmt och kvavt det är...nästintill ordagrant då jag sitter fastklibbad här på kontorsstolen...och försöker aktivera mina hjärnceller som mest verkar ha klibbat vid tanken om seemeeesteeer...

Åååh, vill bara svimma raklång på en äng just nu och bli solkysst, drömfångad och semesterlig! ;)

Hoppas att du riktigt njuuuter, du som redan har semester...


Och som söta Sofia skrev på sin blogg (mamabloggen) att visst är det mer som "semester" att jobba än att semesterfira som småbarnsmamma, många gånger...så sant, så sant...för ibland undrar man faktiskt hur man skulle överleva om man inte hade sitt jobb, sin friplats och sin "vuxna egentid", att fly undan till...??!

Som jag brukar säga, varje dag när det är dags att städa skrivbordet och bege sig hemmet och jag tar tio djupa, pulsen ökar och "-Det är Nu det riktiga arbetspasset börjar!" ;)

Det är krävande med barn, det ska gudarna veta, och vi ger så mycket av oss själva att vi nästintill blir in-och-utvända vi mammor många gånger tror jag...
(...även om det mest bara är fantastiskt underbart och en av livets finaste gåvor såklart! );)

Och jag läste/hörde någonstans att vi är som lyckligast när vi är "stressigt mitt uppe i livet" och kombinerar måsten;arbete/stressig vardag/familjeliv med nöjen;fritid/arbete/familjeliv

Och ja, visst uppskattar man allt mycket mera då också, när man har en kontrast att jämföra den med?!
För vem vill ligga på en strand på Bahli året runt, åka båt i Skärgården varje dag eller sitta i Pariserhjulet och snaska sockervadd livet ut?! ;)

Nä tacka vettja jobb i kombination med semester...eller tvärt om..eller hur var det nu då...??! ;)


Se så hjärnceller, hopp i jobb nu...

(Bild från vi.sualize.us)