Ibland måste man utsätta sig för livsfara...

...Som att äntra mataffären med två små...

...MONSTER...buuuäää...hähähäää....

För det brukar kunna sluta precis huuur som helst och jag lovar att det är mer energitömmande än att gå på gymmet en timme...puuuust!

Turligt(?) nog bjöds de på glass i ett stånd, mums...tills vi gick vidare för att handla och poff! så är mina små monster spårlöst försvunna...

Självklart hade de lubbat tillbaka till glasståndet och stod och mumsade på ännu en bägare glass var...ja, vad ska man göra?!

Mammas små glassmonster...grrr...

Jag hatar att behöva bli den här gnälliga tjatmorsan...

Medan alla pensionärer bara går och leeeer och tycker att de e huuur charmiga och sööööta som helst... (jomenvisst!) ;)

Bör däremot tilläggas att sådana leenden verkligen hjälper mot "mamma-stress-frustration"...tack alla söta gamilngar! ;)

Väl betalade och klara, så var mamman tvungen att sätta sig ner och pusta ut...och ta ett telefonsamtal...medan busungarna tog en sisådär 5 varv i (karusellen)snurrdörren...;)

Jösses amalia nu åker vi hem, mamma behöver sova....nej, jag menar förbereda för farmor som kommer på besök ikväll...

Skynda, skynda mot bilen...men, neeeej, spring inte, aaaaakta alla bilar....oooooh... ;)

Jag älskar Er mina små energiMOOOONSTER! (även om jag blir vettskrämd emellanåt!) ;)