Så visst är det nog ganska vanligt och välbehövligt för oss människor som en mogningsprocess att komma vidare, finna sig själv och blomma ut! ;)
För visst är det lite som våren, det gör ont när knoppar brister, att vi själva når en punkt då vi måste "spricka" ut för att hamna i "full blom", om ni förstår vad jag menar?! ;)
Så all världens kramar till alla "blommor" där ute och Tack för att ni tog Er tid att rösta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar